Bruk och straff – en ESO-rapport om kriminaliseringen av narkotikakonsumtion

Att använda narkotika kan leda till hälsoproblem och för tidig död. När bruket av narkotika kriminaliserades av riksdagen 1988 var syftet att minska bruket och riskerna genom att markera samhällets avståndstagande från illegala droger. Men har kriminaliseringen av narkotika och efterföljande straffskärpningar uppnått målsättningen? Har narkotikarelaterade problem minskat som följd av den straffinriktade politiken? I denna rapport undersöker Felipe Estrada, Albin Stenström och Henrik Tham om lagstiftningens mål har uppfyllts. I rapporten studeras en bred uppsättning indikatorer över narkotikarelaterade problem för att förstå utvecklingen i Sverige sedan kriminaliseringen. Jämförelser görs även med de nordiska grannländerna, vars institutionella förhållanden är mest jämförbara med Sveriges. Rapporten innehåller också en översikt av forskning från länder där bruk av narkotika har avkriminaliserats. Förutom dessa delar beskriver författarna de oavsedda konsekvenser som följer av att upprätthålla lagstiftningen. Rapporten reder ut centrala begrepp för läsaren, såsom skillnaden på avkriminalisering och legalisering. För de flesta indikatorer för narkotikarelaterade problem har utvecklingen sedan 1990-talet gått åt fel håll. Samtidigt redovisas i rapporten att kontrollen av narkotika tar väsentliga samhällsresurser i anspråk och leder till stigmatisering och marginalisering av individer med problematiskt bruk. Rapportförfattarnas slutsats är att syftet med kriminaliseringen inte har uppnåtts och föreslår att en utredning tillsätts för att närmare utreda hur bruk och mindre innehav av narkotika kan avkriminaliseras.