Temperaturhöjning i klimatpolitiken – en ESO-rapport om EU:s nya lagstiftning i svensk kontext

Det svenska medlemskapet i EU innebär att Sverige på många områden har överlåtit lagstiftningsmakten från regering och riksdag till EU – Europaparlamentet, ministerrådet (EU:s regeringar) och kommissionen. I praktiken betyder det att den svenska riksdagen och regeringen inte har full rådighet över all politik som rör Sverige. Men vad händer när EU bestämmer något som inte helt harmonierar med tidigare beslutad svensk politik? Just en sådan situation befinner vi oss i nu. EU har genom reformpaketet Fit for 55 beslutat om nya klimatmål som inte helt överensstämmer med de svenska. EU:s nya klimatpolitik innebär utsläppsminskningar i paritet med Parisavtalet och är nog så ambitiösa som de svenska klimatmålen, men där finns avgörande skillnader i målformuleringarna. Hur ska Sverige göra för att ”rätta in sig i ledet” och samtidigt kunna driva på klimatarbetet? I den här rapporten till ESO beskriver Magnus Nilsson de centrala delarna i EU:s nya klimatlagstiftning, främst unionens tre utsläpps- och inlagringsbudgetar, och jämför dem med de svenska klimatmålen. Slutsatsen är att Sverige måste revidera de nationella klimatmålen, bland annat till följd av att det saknas ett nationellt mål för inlagring av koldioxid i landskapet och träprodukter och att det svenska sektorsmålet för transporter inte bedöms leda till ytterligare utsläppsminskningar.