Vem bor här? En ESO-rapport om gamla och nya folkräkningar

Riksdagen beslutade 2022 att en storskalig nationell folkräkning ska genomföras i Sverige och att Skatteverket ska ta fram ett förslag på hur en sådan ska gå till. Efter den sista enkätbaserade folk- och bostadsräkningen 1990 (FoB 90) har folkräkningarna utgått från befintliga administrativa register hos SCB. De vanligaste problemen med registerbaserade folkräkningar är att den registrerade (de jure) befolkningen inte överensstämmer med befolkningen som de facto finns i landet eller är registrerade på en viss adress. Straffen för felaktig folkbokföringsadress skärptes 2022 sedan det uppmärksammats som en möjliggörare för bidragsfusk och andra typer av välfärdsbrott. Med nuvarande folkbokföring är det inte heller möjligt att visa vilka som olovligen befinner sig i landet. För statistikjämförelser i EU:s medlemsländer rekommenderar Eurostat att länderna baserar sin folkräkning på den faktiska befolkningen. Ett aktuellt politiskt förslag är därför att den nya folkräkningen ska genomföras med inslag av uppsökande verksamhet. I Sverige har en folkräkning med dörrknackning aldrig tidigare genomförts. I den här rapporten till ESO beskriver Gunnar Andersson, Andrea Monti och Martin Kolk hur folkräkningar har genomförts i Sverige under 300 år. En slutsats är att effekterna av de nya och utökade befogenheter Skatteverket fick 2022 för att, till exempel internt utbyta information och samköra register, för att förbättra befolkningsstatistiken bör utvärderas innan andra åtgärder vidtas. Att använda folkräkning för att förebygga välfärdsbrott med hjälp av dörrknackning är enligt författarna inte effektivt. Rapporten har författats av Gunnar Andersson och Andrea Monti med bidrag från Martin Kolk.