Svenska normsättare på redovisningsområdet – institutionella och politiska aspekter

Enligt institutionell teori imiteras framgångsrika organisationer i syfte att uppnå legitimitet men resultatet kan avvika till följd av en översättningsprocess vid implementering av idéer. Baserat på fallstudier jämförs svenska normsättare på redovisningsområdet med amerikanska FASB. Jämförelsen inriktas på dels oberoende (intressentgruppers representation samt bidrag till finansiering), dels insyn (öppenhet i normsättningsprocessen). Syftet är att försöka tolka om svenska normsättare har imiterat FASB. Studien visar att normsättarnas legitimitetsbaser varierar. FASBs höga legitimitet förklaras av ”due process”, som ger intressentgrupper möjlighet att påverka normsättningen. Bokföringsnämnden, Finansinspektionen och Redovisningsrådet utnyttjar ”hearing”, vilket tolkas som imitation av FASB. Bokföringsnämndens och Finansinspektionens användning av ”hearing” ger intressenterna möjlighet att påverka normernas innehåll och kan därmed stärka legitimiteten. Dessa normsättares legitimitet påverkas även av det statliga huvudansvaret för utveckling av god redovisningssed liksom för BFN av bred representation av intressenter. För Redovisningsrådet innebär dock målsättningen om anpassning i så hög utsträckning som möjligt till IASCs normer att intressenterna har ytterst marginella möjligheter att påverka normsättningen. Resultatet av att utnyttja ”hearing” blir därmed inte detsamma som för FASB, vilket tolkas som att en översättningsprocess förekommit. Redovisningsrådets roll som översättare av normer torde inte räcka som legitimitetsbas.